I kursplan för Naturkunskap (Skolverket, 2007) kan man få en uppfattning om vad som ska förmedlas till dagens elever samt vilka mål som ska uppnås i år fem respektive för år nio. Det beskrivs hur viktig naturkunskapen är och hur den växt fram ur vårt behov av att förstå den värld vi lever i. Syftet och meningen med undervisning i de naturorienterande ämnena är att skapa en hållbar utveckling samt utveckla omsorg för människor och vår natur, men även att utbilda vår kommande generation till demokratiska medborgare där ett öppet förhållningssätt råder. Undervisningen ska också bidra till samt tillfredsställa lusten att utforska naturens alla fenomen. Den ska ge utrymme för upptäckarglädje.
Det låter ju bra, men betyder detta att alla elever får ta del av naturkunskap på ett sådant sätt? Jag menar upptäckarglädje men även nyfikenhet är grundläggande faktorer för att söka förstå vår värld. Med förståelse ökar intresset och engagemanget för att ett hållbart samhälle utvecklas. Men snart finns det ingen värld, inga växter och djur att utforska. Tyvärr lever vi i en tid som inte bryr sig om ifall det är hållbart i längden, vi lever i ett mycket egoistiskt samhälle där, tid är pengar, planerad fritid och bekvämlighet betyder mer för människan än rent vatten. Eller? Hur tänker vi, alla vi, som tar bilen till förskola, skola, arbete, affären osv? Hur hållbart är det?
/Carola
Mats Areskog, docent i fysik vid Malmö högskola har i sin bok Miljöfysik (2005)försökt koppla ihop fysikämnet med viktigt miljöfrågor. Han menar att de kan berka varandera och hållbar utveckling är målet. Först gången boken trycktes var 1999, varför har inte innehållet används i större utsträckning? Hur ska ett budskap om hållbar utveckling nå ut? Mitt svar är: på en plats som försöker vara styrd av demokrati istället för pengar.
SvaraRaderaSjöberg(2010) skriver i sin bok om hur no-ämens i skolan har prov med den typ av frågor som skulle kunna ha konstruerats för 80 år sedan. Han menar på att det skulle behöva aktualiseras och knytas till samhällsfrågor.
SvaraRaderaMin uppfattning är att om eleverna måste få klara samband för det de ska lära sig i skolan men de behöver också en grund att stå på. En grund som inte påverkas av politiska strömmningar som vänder likt en kappa i vinden. Den grunden har tydligen skolan lyckats med enligt min tolkning av Sjöbergs(2010) kritik, jag anser att det är av största vikt att de som påverkar kurs och läroplan måste ha detta i åtanke. Inte bara knyta allt till nuet och hur det visar sig för eleven, en bas måste skickas med. (lärarna kan detta redan, det behöver bara förvaltas inte förkastas) Men den basförståelsen för vår omvärld behöver likt Sjöberg(2010) beskriver apliceras på samhället och vår delaktighet i detsamma.
Jag håller med dig Carola. Hur ska vi lära våra elever att bidra till ett hållbart samhälle om vi själv inte kan tänkas göra det på grund av bekvämlighet? Det blir liksom inte så trovärdigt om fröken kommer med bilen till skolan varje dag eller vädrar i klassrummet när det är fullt ös på elementen, till exempel. Men samtidigt tror jag man arbetar betydligt mer medvetet med hållbar utveckling nu än bara för 20 år sedan. Vad jag minns fanns det inget som hette källsortering i skolan då och man lärde sig inte ha respekt för naturen på samma sätt som idag. När man pratar med elever idag (i t.ex. åk 1-3) så är det självklart att man sorterar och det vet varför man ska göra det också. Vi måste fortsätta arbeta med denna medvetenhet så att det blir naturligt både hos eleverna OCH hos oss vuxna.
SvaraRadera